Idag känns det som att huvudet ska sprängas. Det blev inte bättre av en cykeltur med världens bästa Edge heller. Kanske är det förkylningen som vägrar ge med sig, eller så beror det på att jag sov ca tolv timmar inatt. Det finns nog nåt som heter "för mycket sömn"... Vilket som, det är jävligt drygt. Efter att ha knaprat Ibumetin hela fm måste jag nog rycka upp mig och tänka på nåt annat.
Jag kan ju tänka på att ikväll blir det bio med Syster Yster. Vi ska äntligen få se film två av tre i Stieg Larsson-triologin: Flickan som lekte med elden. Jag har hört lite olika betyg om den, men jag får väl bilda mig en egen uppfattning ikväll. Ser fram emot det.
En annan grej jag kan fundera på är lördagens party med jobbet. Det blir förvärmning hos Chefen, med god mat och säkert en och annan alkoholhaltig dryck. Vad vi ska hitta på efter det är lite osäkert än. Det var meningen vi skulle på Hela Huset Gungar, ett evenemang på Stora Björn i Borlänge. Där finns nåt för alla smaker (sägs det iaf ?): Dansband, disco och vanligt pubhäng. Men min uppfattning är mer denna: En lång kö för att komma in, en lång kö för att få nåt att dricka, en lång kö för att gå på toa, osv. Jag gillar inte ens styrdans. För det intresset kommer inte automatiskt när man passerat trettio. Förresten så blir jag yr av att bugga :S Kanske kan jag övertala flickorna att vi ska gå nån annanstans ;)
En annan sak jag funderar på ofta: Är det nån mer än jag som är fascinerad över hur vissa stannar i ett förhållande, bara för att
a) det är tryggt (allt är relativt)
b) det är ekonomiskt (hm..)
c) de vill inte såra sin partner (frågan är vad som sårar mest)
d) de vill hålla ihop för barnens skull (vilka barn är lyckligast: De med lyckliga föräldrar på varsitt håll, eller de med olyckliga och bittra föräldrar som går runt och sprider negativ energi)
osv.
Listan kan göras längre. Min favoritursäkt hittills är nog: "Jag stannar hellre i ett förhållande som funkar till 20% än riskerar att bli helt ensam." Vissa får det att låta som att det vore en dödssynd att vara ensam :/ Isf är jag dödsdömd... :) Aldrig att jag skulle vara kvar i ett förhållande som inte är bra!!!
Chip chip. På återseende!
Jag tror att huvudvärken inte ger med sig pga att du har namngett den; nu känner den sig som hemma. :D
SvaraRaderaDu kan ha rätt, Helena :)
SvaraRadera